Yep jag tänkte för några år sedan att den där boken skulle man ha läst nu när man är flata. Kommer ihåg att under 90-talet läste några av mina klasskompisar denna bok och deras mammor. Det som gör att jag kommer ihåg att dom läste just denna bok var att när bokens titel nämndes så fnissades det en aning. Det var väl antagligen ord som lesbisk och kärlek som framkallade denna reaktion.
Så för några år sedan hittade jag denna bok på rean i pocketform. Men kom inte igång och läsa den förrän ifjol somras. Boken var inte lätt att komma in i. Politik, radikal, feminist, anarkist är inga ord som får mig att tända till precis. Men jag hade väl hoppats några trevliga sexscener i boken. Eller det var vad jag trodde skulle ha varit så banbrytande att det var detta som skulle ha gett upphov till allt fniss på 90-talet. Men nej sådant fanns det inte heller.
Boken var trög och så fort Kaja (en huvudperson i boken) nämndes så fick jag enbart Mian Lodalens nuna på min näthinna. Det var snusnäsdukar knutna runt pannan och ringar på alla fingrar kollektivboende osv. Än en gång saker som inte kickar igång mig. Tyckte däremot beskriviningen utav huvudkaraktärens leverne var av mer intressant karaktär.
Boken handlade om politiska möten och hur svårt det var att bli kär i någon som inte var i samma samhällsklass som en själv och dessutom av annat kön.
Tycker att dom 535 sidor som boken utgjordes utav definitivt kunde ha kortats ner "kill your darlings" liksom Louise. Men utgår från att hade denna bok publicerats idag så hade den inte varit på såååååå många sidor. Tror att denna bok gör mer för heterosar än vad den gör för oss homosar.
07.36 imorse tog mitt lidande slut med denna bok låter hårt....... Den var dock inte så jobbig som Brott och Straff men ändå.
Nu ska jag återvända till Denise Rudbergs fina och glittriga värld. Hennes romaner får mig att bli glad