Frossar i kungligheter inatt

Har kommit hem ifrån ett besök ute på Ekerö nu sent ikväll. Hamnade inne på Jenny Alexandersson blogg hon som skriver om våra kungligheter på Aftonbladet. Det är så intressant att läsa hennes inlägg. Eftersom jag är ensam hemma inatt och min framtida hustru är utanför landets gränser i affärer så passar jag på att frossa i våra vackra Kungligheter.
Här är en liten video med prinsen. Jag bara undrar är det verkligen ok att klappa han på armen sådär. Känns som ett stort regelbrott!!!

Kul att det går lite framåt.

Det skulle ju kunna gå lite snabbare denna process. Min prinsessa är funnen (inte för att jag letade efter en prinsessa från början). Men när hon stod där så förstod jag att allt annat var bara waste of my time. Hon var den som jag ville dela mitt liv med, gråta med, dela lån med, planera semester med, tvätta hennes kläder och framför allt bli gammal med. Att det nu blev så att jag delar mitt liv med en av samma kön tycker jag är en bagatell. Förstår inte varför andra ska göra det till en big deal. Jag vill också gifta mig på riktigt i kyrkan, men henne, min prinsessa.

Blodprov

Sista sjukdagen känns det som. Har inte tagit någon Alvedon. Och mitt magont har nästan helt slutat. Magontet har varit lite konstigt det har varit som massor med små knivar som har stuckit mig i magen samtidigt. Men det verkar snart vara borta.
Var uppe på sjukan en sväng och lämnade blod för det årliga läkarbesöket. Olga hette uskan som stack mig. Hon stack ordentligt bra vilket jag gav henne komplimanger för men det var inte intressant för henne. Tragiskt tyckte jag hon kunde väl bara ha sagt tack. Eller åtminstone gett mig ett leende. Nej istället valde hon att titta bort och sa inte ens hej då. Jag får kanske skylla på att hennes svenska inte var på topp.
Ska bli schysst att komma till doktorn på torsdag. Min prinsessa följer med. Vilket är hur underbart som helst. För under det gångna året när vi har diskuterat vad som sades på förra besöket (fick ett besked om att jag låg i limboland och skulle antagligen utveckla en ny och aggressivare form utav sjukdom som mest troligtvis kommer att pajja min lever) så har jag bara kommit ihåg det negativa. Eller så har jag inte kommit ihåg något alls. Men så finns ju Hon där som bara har störtkoll på allt och vill mig absolut inget annat än väl. Hon berättade för mig vad doktorn hade sagt.
Får väl se om jag fortfarande är i limboland. Jag har iaf gått ner i vikt cirka mellan 5-10 kg. Det hjälpte ju något otroligt mycket att jag fick sänka mitt cortison till endast 5mg per dag. Och att min alldeles egna prinsessa har lagat viktväktarmat och påmint mig. Handlat bra mat osv. Utan hennes stöd kan man ju fundera på vart jag skulle vara idag.