Så är det ju inte.....inte för mig iaf

Det går ju inte att beskriva hur hopplöst allt måste kännas för den här mamma. Ens dotter har blivit sjuk i ren otur. Man tog väl vaccinet för att det var rekommenderat att ta. Och ingen ville väl att det skulle bli sådana här biverkningar. Jag har själv haft AIH i några år och det känns ganska tråkigt att höra hur någon säger att livet är förstört. Hoppas verkligen att hon snart kommer på andra tankar och försöker se livet lite ljusare. Min leversjukdom har inte fått mig att se livet mindre värt eller förstört för det....

Anastacia sjunger på Bröstgalan

Anastacia är i Sverige för att medverka vid Rosa Bandet-galan ikväll. Blev glad när jag läste denna artikel. Den bara förstärkte den bild jag har utav Anastacia. Inte för att jag har så mycket att gå på. Det mesta är intervjuver i tidningar eller intervjuver på tv, ett kort möte med henne och naturligtvis hennes musik. Det är så viktigt med förebilder och att offentliga personer går ut med att dom har olika sjukdomar. Andreas Lundstedt ska också ha en eloge i sammanhanget för att han är öppen med sin HIV. Nanne Grönwall, bröstcancer och Suzzie Tapper som har parkinson.
Andreas kan väl kanske få ett extra plus då han står för att han är homo med :)! Anastacia ska också ha ett extra plus kom jag på, hon har ju Chrons sjukdom, verkligen inte att leka med om man har otur.
Men så väntar jag på någon offentlig person som har någon leversjukdom som kan gå ut och säga det. Om personen ifråga har AIH eller PSC så skulle det ligga mig lite varmare om hjärtat då det är dessa jag har.

Blodprov

Sista sjukdagen känns det som. Har inte tagit någon Alvedon. Och mitt magont har nästan helt slutat. Magontet har varit lite konstigt det har varit som massor med små knivar som har stuckit mig i magen samtidigt. Men det verkar snart vara borta.
Var uppe på sjukan en sväng och lämnade blod för det årliga läkarbesöket. Olga hette uskan som stack mig. Hon stack ordentligt bra vilket jag gav henne komplimanger för men det var inte intressant för henne. Tragiskt tyckte jag hon kunde väl bara ha sagt tack. Eller åtminstone gett mig ett leende. Nej istället valde hon att titta bort och sa inte ens hej då. Jag får kanske skylla på att hennes svenska inte var på topp.
Ska bli schysst att komma till doktorn på torsdag. Min prinsessa följer med. Vilket är hur underbart som helst. För under det gångna året när vi har diskuterat vad som sades på förra besöket (fick ett besked om att jag låg i limboland och skulle antagligen utveckla en ny och aggressivare form utav sjukdom som mest troligtvis kommer att pajja min lever) så har jag bara kommit ihåg det negativa. Eller så har jag inte kommit ihåg något alls. Men så finns ju Hon där som bara har störtkoll på allt och vill mig absolut inget annat än väl. Hon berättade för mig vad doktorn hade sagt.
Får väl se om jag fortfarande är i limboland. Jag har iaf gått ner i vikt cirka mellan 5-10 kg. Det hjälpte ju något otroligt mycket att jag fick sänka mitt cortison till endast 5mg per dag. Och att min alldeles egna prinsessa har lagat viktväktarmat och påmint mig. Handlat bra mat osv. Utan hennes stöd kan man ju fundera på vart jag skulle vara idag.