Blodprov

Sista sjukdagen känns det som. Har inte tagit någon Alvedon. Och mitt magont har nästan helt slutat. Magontet har varit lite konstigt det har varit som massor med små knivar som har stuckit mig i magen samtidigt. Men det verkar snart vara borta.
Var uppe på sjukan en sväng och lämnade blod för det årliga läkarbesöket. Olga hette uskan som stack mig. Hon stack ordentligt bra vilket jag gav henne komplimanger för men det var inte intressant för henne. Tragiskt tyckte jag hon kunde väl bara ha sagt tack. Eller åtminstone gett mig ett leende. Nej istället valde hon att titta bort och sa inte ens hej då. Jag får kanske skylla på att hennes svenska inte var på topp.
Ska bli schysst att komma till doktorn på torsdag. Min prinsessa följer med. Vilket är hur underbart som helst. För under det gångna året när vi har diskuterat vad som sades på förra besöket (fick ett besked om att jag låg i limboland och skulle antagligen utveckla en ny och aggressivare form utav sjukdom som mest troligtvis kommer att pajja min lever) så har jag bara kommit ihåg det negativa. Eller så har jag inte kommit ihåg något alls. Men så finns ju Hon där som bara har störtkoll på allt och vill mig absolut inget annat än väl. Hon berättade för mig vad doktorn hade sagt.
Får väl se om jag fortfarande är i limboland. Jag har iaf gått ner i vikt cirka mellan 5-10 kg. Det hjälpte ju något otroligt mycket att jag fick sänka mitt cortison till endast 5mg per dag. Och att min alldeles egna prinsessa har lagat viktväktarmat och påmint mig. Handlat bra mat osv. Utan hennes stöd kan man ju fundera på vart jag skulle vara idag.