Allt känns lite hopplöst. Det är ungar bebisar, akutkejsarsnitt folk som går över tiden. Nyblivna mammor som vill man ska komma och kolla på deras underverk. Alla facebookstatusar handlar om bebisar och loggfoton är bara bebisar. Bebisar som tillhör mina vänner. Nu kan man inte längre umgås med vänner utan att dessa barn kommer att ta plats. Och det är klart att barn ska få ta plats. det är ju underbara oförargliga varelser som mina vänner har valt att skaffa. Men jag vill ju också skaffa barn och när jag inte kan det så svider det i mitt hjärta över all denna barnhysteri. Bara i år så är det sju stycken som har fått barn och fler väntar. Och då har jag säkert glömt någon.Har hört att vi ska på 30-års kalas, där båda 30-åringarna är gravida. Det är bebisar ÖVERALLT! En av mina vänner har en liten parvel på 8 månader. Hon snackar om bebisabstinens när hon snackar med våra andra vänner som har bebisar på två månader och en vecka. Heter det inte en 8-månaders bebis????????????????? Det om något är girigt tycker. Eller klart det inte är utan det svider bara i mitt hjärta antagligen för att jag är mörkgrön utav avundsjuka!
PS Bilden är såklart tagen utav Anne Geddes DS
