Grattis Céline!

Jag blev så glad när jag fick dessa nyheter igår. Att Céline Dion väntar tvillingar. Sedan tidigare har hon och maken 9-åriga René-Charles. Oprah har en gång sagt att René-Charles är så varmt och ömt älskad att det bästa som kunde hända han var om han fick ett syskon att dela all denna kärlek med. Ifjol fick Céline missfall men hoppas att hon nu fyra månader in i denna graviditet att allt ska gå riktigt bra. Och att hon fortfarande öppnar upp i Vegas som planerat nästa år.

Måste erkänna att det var tungt igår att läsa hur alla mina vänner har blivit firade eller inte firade på Mors Dag igår på Facebook. Jag bryr mig inte om vilket. Men faktum att dom har barn som inte jag har eller för tillfället kan få gör mig ledsen. Fick mail om utförsäljning utav barnkläder förra veckan. Mailade ut detta till mina vänner som var gravida och som har små bebisar. Jag hade uppskattat om någon gjort detta för mig. Dom blev glada :)! Så jag försöker att vara ok och glad över att andra har barn. Fast jag egentligen inte är det rakt igenom. Men min sambo hjälper mig att hålla mig på banan.
Dom som får barn och har fått kämpa för det som t ex Céline Dion har jag lättare att glädja mig med. Det låter sjukt men så funkar det för mig.
I veckan får vi veta om vårt datum hos kyrkan är ok. Är det det så kör vi!!

288 dagar tills Céline Dion öppnar i Vegas och innan dess kommer det tvillingar, jag skulle bli lite stressad!!

Min beundran för Bullock växer

Sandra Bullock fick sin Oscar hon hade sin man. Sedan kom det fram om Jesse James otrohetsaffärer. Jag kan inte en sätta mig in i hennes situation än mindre förstår vilka känslor man har och känner i sådan situation. I senaste numret av People poserar Bullock med hennes och Jesse James bebis som dom adopterade i januari. Men har lyckats hålla detta hemligt. Stor eloge till dom att dom lyckades hålla det hemligt. Sandra har ansökt om skilsmässa och den kommer att bli "ren". Läser man i intervjuven i People så blir jag förvånad över hur saklig Bullock är. Det är allt anant än någon smutskastning utav Jesse James. Sandra Bullock kommer även fortsättningsvis att tillhöra mina favoriter.

UP

Jag såg UP ikväll. Ni vet den animerade filmen om gubben som flyger med sitt hus. Den filmen som alla såg på bio ifjol i 3D. Jag missade det men såg den ikväll istället med min älskade prinsessa.
Inom loppet av fem minuter efter att filmen börjat så grät jag. Det var sorgligt. Herr Fredriksson och hans Ellie kunde inte få barn. Det skrämmer mig något enormt ifall min prinsessa och jag inte heller kommer att kunna få egna barn. Minst ett ifrån hennes ägg och ett från mina ägg. Tanken är skrämmande och stressar mig något enormt. Våra vänner har alla fått barn nummer ett nu vissa t om två. Man undrar ska vårat liv fortsätta så här? Kommer vi aldrig att få barn?

Namngivelse

Sitter och lägger och upp bilderna från namngivelsen från i lördags. Enkelt sätt så att alla kan se bilderna. Ja internet gör en del saker smidigare. Shit väcker mycker tankar att titta på bilderna. Hade många tankar förra helgen med. Var ju bebisar överallt. Man blir ju direkt påmind om att man själv inte har något barn eller kan få något barn. Lite jobbigt att ladda upp bilder på min prinsessa som håller olika bebisar eller mig själv för den delen. Ska även på dop senare i vår då senaste tillskottet ska döpas.

Svärfar har köpt barnvagn för att underlätta för sina barn som har barn nu. Alltså så att dom ska slippa dra med sig sin barnvagn till han så har han köpt en som dom kan använda när dom är där. Allt kretsar kring bebisar.

Facebook svämmar över av mina kompisar bebisuppdatering, det är bebissim, dregglande ungar, ungar som inte kan sova på hotell, ungar som fyller ett år å bara älskar sin Bobbycar, hissar som stänger barnvagnar ute eller folk som är banrvakt åt andras ungar för att klura ut hur tätt dom ska ha mellan sina egna barn.

Jag passar inte in någonstans alls i denna bild. Sorgligt. En god vän till mig sedan 20 år tillbaka väntar tvillingar. En bekant till mig som inte visste om hon skulle göra en könskorrigering eller ej för några år sedan är på smällen med. Finns det någon rättvisa i allt detta? Jag har svårt att se detta nu. Min kvinnas far verkar också vara emot surrogatmammor............life is just sweet.

Legalisera surrogatmammor i Sverige

Så enkelt det skulle vara om det var lagligt med surrogat i Sverige. Än som det är nu punga ut med en miljon för att påbörja ett surrogatprogram. Just nu är det den enda utväg för oss att skaffa barn via surrogatmamma. Skulle vara underbart att få barn så. Vissa uttrycker det som att man hyr en livmoder och det skulle det ju vara i vårt fal. Vi skulle använda våra egna ägg i sådana fall. Hur långt är vi ifrån att surrogat ska bli lagligt i Sverige? Vilka partier är för detta förutom Birgitta Ohlsson på FP :)? Många heteropar skulle också ha hjälp av surrogatmamma. Hoppas att det snart börjar ta lite fart vad det gäller surrogatdebatten inför valet nästa år.

2 bebisar i magen men inte tvillingar

Jag har lite svårt att undgå när det står något om bebisar. Detta var ju lite ovanligt. En kvinna over there har försökt bli gravid med sin man länge inte hände. Men så utan fertilitetsbehandlingar så blir hon gravid, som ett mirakel. Så går det några veckor och så blir hon gravid IGEN! Så nu är det två foster i magen som har några veckors mellanrum. Dom ska födas i december och dom kommer antagligen att plocka ut den minsta bebisen först. Roligt för dom att dom äntligen får dom barn som dom har längtat efter så länge. Vi har fortfarande inte löst hur vi ska få barn. Och under tiden har ännu en vän gått och blivit gravid. Hon och hennes kille har inte ens vara tillsammans ett år.

Funderar en del

Mina tankar om hru min sambo och jag ska kunna skaffa barn pågår ju ganska oavbrutet.

Graviditet; funkar inte då vi riskerar båda våran hälsa vid en graviditet.

Adoption; ingen vill adoptera till homosexuella. Hade vi varit i en heterosexuell relation hade vi inte heller fått adoptera för att hälsan inte är tiptop.

Surrogat; är ju det enda möjliga. Kostar dock en miljon. Vi har gått omkring och hoppats på att det ska bli lagligt i Sverige. Men nu har mina tankar börjat fundera på; undrar vilka regler det blir då. Vem ska få skaffa barn via surrogat? Vi kanske inte får då heller.

Ja vad har vi då för hälsoproblem som gör att vi inte kan skaffa barn. Ska vi överhuvudtaget skaffa barn om vi är så sjuka undrar säkert någon? Men saken är den att man kan vara allvarligt sjuk utan att det syns eller märks i vardagen. Jag vet att i framtiden om kanske 20 år eller 40 år kommer jag att behöva en transplantation. Men vid en eventuell graviditet så kan det påskyndas betydligt. Och reglerna vid en adoption är ju sjukt hårda. Kina har ju sådana lagar på vilket BMI man ska ha. Och äter man cortison så vet ju alla om att hålla en bra vikt är svårt.Många tankar blir det. Men var iaf hos en kurator i veckan. Såklart hon tyckte synd om mig och min sambo. Hmmm det var ju därför jag gick dit för att jag har svårt att bibehålla min positiva syn på livet. Så tycker kuratorn synd om en. Förhoppningsvis blir det bättre nästa gång. Jag har helt ny på detta med kuratorgrej. Men jag grät som sig bör haha!

Idag kom det en till bebis.

Yes idag är det babylycka i familjen! En av min sambos syskon har fått en bebis nu på morgonen. Och jag har beställt tid hos någon kurator för oss homosar och prata om hur olycklig jag känner bl a för att vi inte kan då barn. Personen i fråga suckade när hon hörde hur mitt liv var. Det hjälper ju inte mig att bli gladare precis. Utan jag får ju mera "fog" för att vara olycklig. Men min sambo är på mig om att jag inte ska deka ner mig hur synd det är om mig. Jag ska var glad att alla andra får barn och vi inga barn kan få och att livet suger just nu, kanske inte just så. F öv så håller jag mig hemma för att svininfluensan är i farten och efter att ha pratat med sjukhuset två gånger och vårdguiden en gång så verkade den aktionen var den enda säkra. Dessa suckade också och tyckte att min hälsa var ju inte så ok med såna grejer som influensor. Hmmm vill ju inte att folk ska tycka synd om mig...............................vill inte heller behöva säga att mitt liv suger för tillfället. Men så är det och så har det vart en bra stund nu.
Men nu ska jag förtränga detta och tänka på det lilla underverket som har anlänt till familjen.
Sa jag att förra veckan fick en kompis bebis? Och att två andra kompisar har dykt upp på facebook som naturligtvis också har barn. Dom undrar hur mitt liv är och vad jag gör, dom har det kanon och är mammalediga. Idag känns det inte som att jag någonsin kommer att bli mamma. Min sambo köper två triss om dagen som vi skrapar. Och sedan spelar vi lotto. Men tydligen så tror jag inte tillräckligt mycket på denna idé för i sådana fall hade vi redan vunnit 140 miljoner.
Det blev en bebisflicka imorse och min älskade prinsessa åker och kollar på henne i helgen. Jag stannar hemma pga svininfluensan.
Denna sång har jag lyssnat på hela morgonen. Får mig att gråta. David Foster kompar t om här :)!

Low low

Allt känns lite hopplöst. Det är ungar bebisar, akutkejsarsnitt folk som går över tiden. Nyblivna mammor som vill man ska komma och kolla på deras underverk. Alla facebookstatusar handlar om bebisar och loggfoton är bara bebisar. Bebisar som tillhör mina vänner. Nu kan man inte längre umgås med vänner utan att dessa barn kommer att ta plats. Och det är klart att barn ska få ta plats. det är ju underbara oförargliga varelser som mina vänner har valt att skaffa. Men jag vill ju också skaffa barn och när jag inte kan det så svider det i mitt hjärta över all denna barnhysteri. Bara i år så är det sju stycken som har fått barn och fler väntar. Och då har jag säkert glömt någon.

Har hört att vi ska på 30-års kalas, där båda 30-åringarna är gravida. Det är bebisar ÖVERALLT! En av mina vänner har en liten parvel på 8 månader. Hon snackar om bebisabstinens när hon snackar med våra andra vänner som har bebisar på två månader och en vecka. Heter det inte en 8-månaders bebis????????????????? Det om något är girigt tycker. Eller klart det inte är utan det svider bara i mitt hjärta antagligen för att jag är mörkgrön utav avundsjuka!

PS Bilden är såklart tagen utav Anne Geddes DS

Prinsessan är hemma.

Skönt var det att få hem min prinsessa. Så får jag den där värmen och lugnet i kroppen igen :) Me lajk a lot.

I bilen hem berättar hon om en känsla hon fick på dopet hon hade varit på. Att när barnet bärdes fram till altaret för dopakten så hade min prinsessa blivit väldigt känslofylld. Hon beskrev alla känslorna för mig och avslutade med att hon trodde att det KANSKE kunde ha berott på att hon kanske aldrig skulle få bära fram något eget barn till altaret för ett dop. Mina tårar började rulla så sakta.........

Förstår så väl att man inte kan vara positiv hela tiden. Att tänka att klart vi kommer att få barn vi med. Den där jäkla miljon till ett surrogatbarn känns så himla långt långt borta! Och jag som hade slitits med barntankar redan i helgen och min fästmö brukar inte alls vara så här negativ. Den lotten har jag tagit på mig. Stackars henne som måste plocka upp skärvorna efter mig och torka mina tårar hela tiden.

Så denna vecka kommer att innehålla ett samtal till någon psykolog jag kan sitta och snörvla hos. Sedan imorrn ska jag köpa bebispresent och sedan ska vi och hälsa på det senaste bebistillskottet i vår fantastiska vänkrets.

Men först ska jag torka tårarna, samla mig och hitta något positivt något som får mig att le.

Nedstämd

Har hälsat på en väldigt kär och nära vän sedan många år tillbaka. Hon lever ett Svenssonliv. Hus, man och två barn. Hade några jättetrevliga timmar hos dom. Den äldre dottern vill leka med mig ensam i sitt rum och ettåring vill upp i mina armar och vill höra sagor och bara bli buren. Tänka sig att världens sötaste unge kommer med armarna utsträckta till dig och vill upp i just din famn. Vilken lycka! Vem visste att Svenssonlivet skulle vara eftertraktat??

Har aldrig tänkt så mycket barn än mindre att jag inte kan bära barn. Men så träffade jag min prinsessa min alldeles egna pelirroja. Och med henne kom dom känslorna fram. Att med henne vill jag ha barn. En liten en. Men är man med en tjej så kan man ju aldrig få en blandning utav oss bägge. Vilket är gör att mitt hjärta gråter floder ibland.

Men så glömmer man bort sig. Och så kommer man på att inte någon av oss kan bära barn och vi får inte heller adoptera och vi har inte heller en miljon till surrogat. Å då slits mitt hjärta i massa små bitar och tårarna trillar. Och det är just då som jag ska vara så positiv. Att tre nära vänner har fått barn i år och tre till ska ha snart gör inte saken bättre. Jag blir mera påmind om att vi kan inte få barn just nu.

Istället fyller vi vårt liv med en katt som är våran bebis. Vi sover länge på morgnarna. Går på restaurang ofta, springer på konserter när det passar. Typ allt sånt som våra kompisar till småbarnsföräldrar inte gör. Vi fördjupar oss i tv-serier och skaffar hobbies och obsessions som är på annat håll än var barn är.

Nu ska jag sudda bort mina negativa tankar och torka mina tårar och tänka på vilket underbart liv jag har. Jag har en underbar prinsessa till flickvän som älskar mig överallt annat och jag lever inte på socialbidrag. Varför jag tog med det sista vet jag inte. Har svårt att hitta vad som är positivt just nu bara antar jag.

Dålig journalistik

Visste väl alla att äggen var nerfrusna redan. Dåligt Expressen.

Surrogate is the way

Jag blir glad när jag ser Ricky Martin med sina tvillingar. Underbart att det blir mer och mer öppet med surrogat. Hoppas verkligen att det inte är alltför långt borta att det blir lagligt i Sverige. För att anlita någon i USA kostar 1 miljon. Och det verkar vara enda vägen jag och min älskade ska kunna få några barn ihop.
Kolla gärna in på surrogat.nu som lobbar för surrogat i Sverige. Eller kolla till höger på min blogg och kolla på gaypapporna som har skaffat barn via surrogat.

Ett till barn

En till av mina vänner har fått barn. Jag känner mig matt...... Att min sambo och jag inte kan bära barn själv är jobbigt. Vi som borde ha dubbel chans men inte har det. Kan vi skrapa ihop typ en miljon så kan vi köpa ett surrogatbarn. Under tiden blir vi äldre och mina vänner skaffar sitt första och t om andra barn under tiden. En annan vän skulle och vända på sin bebis i magen idag. Jag skickade ett lycka till sms. För så skall man göra och jag tänker ju såklart på henne och vill ju att det ska gå bra. Men samtidigt gör det ont i mig.

Anyway hon som har fått barn, det börjar bli läge att åka och hälsa på lilla bebisen. Men min ork att hitta en ännu fyndigare och finare present än till dom som redan har fått känns hopplöst. Jag har ingen ork..... En av mina bättra polare säger att jag och min sambo alltid är så bra på att ge presenter. Känner att jag inte riktigt kan leva upp till detta just nu. I höst ska vi på barndop. Min sambos kompis fick barn i våras.

Det har gått så långt att folk inte säger till oss när dom blir gravida för dom tycker synd om oss. Vad att göra, livet suger. På facebook så har helt plötsligt alla par blivit familjer. Makarna i dessa konstellationer har snabbt lagt sig till med ska kolla vad familjen ska göra hälsa din familj. Så så länge vi inte har några barn är vi inte någon familj i andras ögon. Och man ska ju inte bry sig om vad andra tycker men det är ju mina vänner och KLART jag bryr mig. Fasen det svider i mitt lilla hjärta.........
PS Förslag på superbraiga presenter tas tacksamt emot! DS

Det skulle kunna vara jag

Min sambo och jag ska skaffa barn genom surrogat ser det ut som nu. Visste att det var något fishy med detta land och surrogat. Ukraina kostar bara en femtedel utav vissa surrogatförmedlingar tar i USA. Och dom ligger runt en miljon. Jag förstår verkligen dessa föräldrars oro just nu. Tänk att det sak bli så här. Jag hoppas verkligen att det ordnar upp sig snart. Konstigt skulle det väl vara om det inte ordnande sig. När ska Sverige få fram en lag så att surrogat blir tillåtet i Sverige????????

Jag vill också ha barn....någon gång......snart antagligen.

Det är en aningen tungande att typ väldigt många skaffar barn just nu. Inom en period av ett år så är det över tio stycken kompisar som har fått barn eller kommer ha fått barn. Nej säger min sambo, du umgås inte med alla dessa, nej det gör jag ju inte just nu. Men det är vänner som jag har gått i plugget med eller bott i samma korridor med. Och sedan är det ju naturligtvis några som vi umgås med. Hursomhaver är det ju en drös med människor som har korsat mitt liv och jag har haft väldigt trevligt med. Och just nu får alla dom barn....typ.

Plus i kanten för detta med att skaffa barn är att
1) Jag är över 30 vilket är ett mognadstecken om man utgår från vad samhället tycker.
2) Jag har träffat den underbaraste utav människor som jag vill dela mitt liv med. Och hon vill dela det med mig med.
3) Vi har varit tillsammans ett par år, bott ihop i fyra år, varit förlovade i över ett år.
4) Vi är två tjejer. Skulle egentligen haft ganska goda chanser att bli gravid. Bägge utav oss borde kunna bli gravid. Ett besök nere på Storkkliniken eller ställa sig på väntelistan på sjukhuset ja alla tillhandahåller dom spermadonation till lesbiska. Så smidigt det hade varit.
5) Surrogatmamma kan vi anlita. Men inte i Sverige.
6) Man kan adoptera om man inte kan få egna barn. Vi kan få adoptera!!!!

Vad är det som är minus i kanten för att skaffa barn
1) I samband med en graviditet kan jag eventuellt skynda på mitt eget sjukdomsförlopp som då kan leda till att jag behöver en levertransplantation.
2) Min prinsessa kan riskera att blir förlamad i samband med en graviditet. Då pratar vi inte om att lillfingret ingår i en kronisk förlamning utan bägge benen.
3) Surrogatmamma kostar cirkus några hundratusen kronor närmare bestämt en miljon.
4) Ingen vill adoptera till oss för vi är homosar men vi får iaf adoptera!!! Det hjälper ju inte precis.

Vi som egentligen skulle ha så bra odds att skaffa barn men så funkar det inte. Bläää det är tragiskt. Det är inte så att jag vill ha ett barn nu idag. Men jag vill veta att när jag äntligen känner mig mogen för detta så finns det alternativ. Och ja det finns alternativ för miljonärereller om vi vill riskera vår hälsa och just nu är jag ingen miljonär och inte vill jag riskeran min sambos hälsa eller min heller för den delen. Alltså har min sambo och jag inget alternativ.

Surrogat kan man kolla in!