Ett till barn

En till av mina vänner har fått barn. Jag känner mig matt...... Att min sambo och jag inte kan bära barn själv är jobbigt. Vi som borde ha dubbel chans men inte har det. Kan vi skrapa ihop typ en miljon så kan vi köpa ett surrogatbarn. Under tiden blir vi äldre och mina vänner skaffar sitt första och t om andra barn under tiden. En annan vän skulle och vända på sin bebis i magen idag. Jag skickade ett lycka till sms. För så skall man göra och jag tänker ju såklart på henne och vill ju att det ska gå bra. Men samtidigt gör det ont i mig.

Anyway hon som har fått barn, det börjar bli läge att åka och hälsa på lilla bebisen. Men min ork att hitta en ännu fyndigare och finare present än till dom som redan har fått känns hopplöst. Jag har ingen ork..... En av mina bättra polare säger att jag och min sambo alltid är så bra på att ge presenter. Känner att jag inte riktigt kan leva upp till detta just nu. I höst ska vi på barndop. Min sambos kompis fick barn i våras.

Det har gått så långt att folk inte säger till oss när dom blir gravida för dom tycker synd om oss. Vad att göra, livet suger. På facebook så har helt plötsligt alla par blivit familjer. Makarna i dessa konstellationer har snabbt lagt sig till med ska kolla vad familjen ska göra hälsa din familj. Så så länge vi inte har några barn är vi inte någon familj i andras ögon. Och man ska ju inte bry sig om vad andra tycker men det är ju mina vänner och KLART jag bryr mig. Fasen det svider i mitt lilla hjärta.........
PS Förslag på superbraiga presenter tas tacksamt emot! DS