Önskelista!

Nu ska man skriva önskelista! Jag gillar det verkligen. Har skrivit en som blev lång. Och jag resonerade som så. Att skriver man mycket saker så blir det ju överaskningar. Än om man kanske bara skriver tre stycken saker på önskelistan. Så jag hade nog typ 30 stycken. Sedan kände jag mig så girig så jag slimmade ner listan till cirkus sex prylar som låg i en prisklass under 200kronor. Så jag kände mig faktiskt väldigt snäll.

Något som jag har funderat på när det gäller önskelistan är att helst av allt vill jag ha en miljon kronor. Den önskan skulle stå högst uppe på listan och sedan skulle jag inte behöva någon mer önska. För dom pengarna skulle min prinsessa och jag kunna köpa oss ett barn. Eller kunna skaffa en surrogatmamma som det heter. Det kostar en mille. En surrogatmamma som har något utav våra ägg i sig så blir det ju vårt barn biologiskt med. Allt känns lite hopplöst när man inte kan bära ett barn själv. Och att önska sig pengar till ett barn känns ju också fel. Då är det ju inte mitt barn, så skulle jag känna. Barn ska komma utav kärlek och kostar oftast ingenting att göra heller. Men nu är det inte så i vårt fall. Vi har massor av kärlek men det ger oss ju inget barn precis. SUCK! Tankarna snurrar på högvarv. Egentligen skulle man bara behöva tänka julklappar och glögg. Men så är det inte. Två av våra vänner fick barn förra månaden. Alltså två bebisar. Och för tillfället känner vi sex stycken som är gravida. Och ska vi räkna hur många som har fått barn det senaste året som vi känner så kommer vi upp runt 20. Lite sjukt! Men så är det. Helt plötsligt känns rubriken för detta blogginlägg lite missvisande!