Jag var där tre meter ifrån Whitney

Vilken kväll det var igår! Jag var helt svettig när jag gick från Globen, rösten min hade försvunnit sedan flera timmar sedan. Whitney Houston gjorde sitt bästa med bravur. Hon ställde sig på Globens scen och levererade sina låtar så bra hon kunde och med ett leende. Tyvärr har hon inte alla sin register längre. Men detta var ju absolut ingen nyhet. Jag sett nere på främre parkett och kunde se alla Whitneys leende till publiken alla hennes små handrörelser. Jag kunde se när hon småpratade med dansarna och bestämde ändringar. En stor komplimang till miss Houston som bjöd på sig själv igår kväll!
Jag blir förbannad dock när folk skriver om hur dåligt det var och hur hemskt hennes röst var hur hon sågade "I will always love you". Jag undrar hur idiotiska dessa människor är. Tror dom att hon kommer att låta som på 80-talet? Kvinnan har fått stora problem med sin röst nyligen. Och ändå gör hon ställer hon sig upp och gör detta. Det fanns inget virrigt intryck ifrån sångerskans sida. Jag kunde se glädjen i hennes ögon när klarade vissa toner. Ifrån min parkettplats så kunde jag även se hur hennes dotter hejjade på sin mamma ifrån scenkanten. Vilket fan hon har i sin dotter. När mamma Whitney prickade in tonerna var Bobby Kristina inte sen med att höja händerna för att visa sin glädje.
En underbar kväll var det.
Aftonbladets Håkan Steen ger här en helt ok recension.
Nunstedts rapportering ifrån konserten igår är inte lika svart som från Köpenhamn. Men låt han gå från Expressen. Sätt han på någon blaska för sådan musik han gillar. Han är alldeles för färgad och ger inga bra recensioner.