Jennifer Hudson tackar sina fans.

Jag kan inte i min vildaste fantasti förstå hur man känner sig när ens närmaste familj har blivit mördad. Den ilska och arghet kan ju inte ens beskrivas i ord. Och besvikelsen. På sin myspace-sida tackar hon sina fans
Första gången jag upptäckte Hudson var när jag var på en förhandsvisning utav Dreamgirls det måste ha varit 2006. Det var en av mina sämsta biovisnignar jag har varit på. Salongen var FYLLD med B R A T S från stadens alla hörn och kanter. Folk kom sent och skulle in längst in på raden. Inte nog med det dom hade med sig stora kassar med dagens all shopping. Under filmens gång så pratade folk högt och det var ett väldigt springande. Innan ens eftertexterna hade börjat rulla så hade alla dragit. Jag tror att det serverades drinkar någonstans. Eftersig hade dessa brats lämnat popcorn och skräp efter sig. Jag njuter av en film om man får sitta och titta på eftertexterna i lugn och ro. Vilket min prinsessa och jag gjorde. Nedanför oss en sex rader fram satt det några tjejer som gjorde samma sak. Skönt att dett fanns några vettiga personer på denna visning. Dom vettiga personerna visade sig vara Kayo och några vänner till henne.
Hudson var iaf outstanding i denna film. Såg henne senast i Sex and the city där hon hade fått superbra roll som sidekick till Carrie.
Hennes album släpptes nu i höst.
Här är en underbar låt ifrån filmen Dreamgirls.